Jag missade programmet "En unge i minuten" igår kväll eftersom jag var och kikade på hockeyn. Det vart förlängning och efter det skulle jag skjutsa hem syrran.
Jag kollade varjefall på det i förmiddags. Jag grät flera ggr. Åhh det var så många minnen som kom upp. Det går inte att förklara med ord hur det känns när man äntligen får träffa sin lilla bebis.
Jag såg barnmorskan (Lena, som förlöste Anna-Karin & Peter) som vi hade med Ellie och så såg jag skymten av en av barnmorskorna vi hade med Jason. Barnmorskan Anna (som var med Sanna & Joakim) som vi hade med Jason.
Jag måste erkänna att jag blev såååå sugen på att skaffa en till bebis. Det är bara för mysigt med dom små liven.
Man kan vara trött och irriterad ibland, men såfort man får ett litet leende från sin lilla bebis så smälter man. Det är verkligen det mest underbara i hela våra liv!
Jag älskar våra barn så otroligt mycket. Dom betyder verkligen allt!
Dags att hämta storebror på dagis!
Åh, jag blir också såå känslosam när jag ser såna program... :) kan inte fatta att man fött ett barn själv, hehe. (och sen har jag ju ingen erfarenhet av hur det går till på BB så det känns extra fascinerande att se på TV, hehe!)
SvaraRaderaKram