I natt hände det igen. Jag drömde om Jakob. Fyfan jag vill inte att du ska vara borta. Det finns så många minnen från vår tid tillsammans. Jag hjälpte dig när du hade det jobbigt, höll om dig och pratade med dig.
Jag kommer alltid minnas dig, en sann vän. Våran relation är rätt svår att förklara. Jag kännde alltid ett ansvar över honom. Han öppnade sig för mig. När han var ute och "busade" var jag alltid orolig över honom men han lyckades komma ur det på ett eller annat sätt. När han hade ställt till det och inte kunde gå hem brukade han komma till mig. Han var alltid välkommen. Dag som natt!

Usch det är så jobbigt när jag vet att han aldrig mer kommer tillbaka.