Usch endel dagar vill man bara gräva ner sig. Speciellt när man tänker på sin älskade vän som inte finns längre. Jag har tänkt att besöka graven flera gånger, men jag har aldrig tagit mig i kragen. Jag är för feg, jag vill inte säga hejdå. Jag vill inte inse att du är borta. Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte :(
Det jobbigaste är att man tänker alltid "tänk om". Ingen idee att tänka så, fast man gör det ändå. Du kommer aldrig komma tillbaka och det har jag så svårt för. Fyfan! När jag tänker tillbaka på våra år tillsammans blir jag glad och ler. Du finns i så många hjärtan och jag hoppas du vet det.
Jag saknar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar