Idag har vi varit inne i stan på babysim. Jason tycker det är jätte roligt i vattnet. Jag satt och kollade på somvanligt. Eftersom jag inte vill ha urinvägsinfektion så får jag så glatt titta på medans dom andra roar sig i vattnet.

Känns som alla verkar tröttna på sjukvården, har läst hos flera att dom inte känner tillit. Det är inte så konstigt heller, jag vet precis vad dom talar om. Oftas när jag har gått till läkaren, har jag fått någon utländsk läkare som knappt kan svenska, hur lätt är det att förklara sina symtomer och dessutom förstå vad dom försöker säga? Enligt mig får utlänska vara läkare om man är duktig vill säga, men då ska dom banne mig kunna REN svenska! Ska det vara så svårt att lära sig vårat språk? Andra gånger jag varit där ang min rygg så har dom bara sagt att nej det är inget fel bla bla bla. Nehe! Varför har jag ont då? Ska det vara normalt att man går och har ont i ryggen konstant utan att få hjälp? Bra att jag vet att min rygg är sne och det är mycket därför som jag har ont i ryggen. Känns som att läkarna inte vill hjälpa till när dom inte lyssnar och när man måste tjata för att dom ska förstå att något är fel.
Sen tycker jag att det är förfärligt att folk som har psykiska problem får massa piller som inte alls är bra att äta. Dom gör bara så man blir ännu osäkrare och mår sämre!

Ikväll kommer Jackelin, Henke och barnen på besök. Vi ska grilla och snacka massa skit. Nu ska jag fixa iordning lite innan våra gäster kommer.